Dagens går vidare 091112

Jag var tydligen bra. Korrekt. Jag fick vittnesstödjaren att skratta. Jag fick domare, åklagare, advokater, målsägande och åtalade att fnissa mitt i det formella. Jag var lugn som en filbunke. Jag mindes allt. Advokaternas frågor var korkade. Jag hade mina människor i ryggen. Jag blev tackad.

Jag var värd ölen. Allihop!

Med ett av 99 problem avklarat sitter jag i en helt nedsläckt lägenhet och lyssnar på musik på låg volym i hörlurarna för att inte väcka den som sover. Vissa har ju sömnbehov. Andra lever med hjärtat i halsgropen dygnet runt. När jag vaknar ska jag dricka kaffe och äta en riktig frukost med den enda jag vill ge min morgon. Imorgon ska jag för en gångs skull vara nöjd med det här jävla livet.

Dagens rättegång 091111

Jag är tror att jag efteråt kommer att känna att det var en baggis och att jag gjort mentala hönor av fjädrar. Men nu är nu och inte sen. Jag kommer i alla fall vara snygg i min städade och trovärdiga outfit. Well, off to court!

Dagens låt 091110

För några år sedan hade jag en diskussion om låten (You Make Me Feel Like) A Natural Woman, skriven av Carole King men mest känd i Aretha Franklins version. Jag fick förklarat för mig att låten är dålig, eftersom den har en förlegad kvinnosyn, cementerar könsroller och passiviserar kvinnor. Jag tror det var just det här med "you make me feel like a natural woman" som var problemets kärna. Att bara en man skulle få Aretha att känna sig naturlig, att hon inte klarade det utan honom, utan blev halv som människa. Inte många feministiska pluspoäng med den tolkningen.

Således borde en feminist som jag inte lyssna på smörjan, enligt min antagonist. Feministisk kulturkritik i all ära, men själv har jag alltid tolkat låten som att King/Franklin äntligen kan känna sig avslappnade i en kärleksrelation. I övrigt har jag inte tillämpat mina samhällskritiska analysverktyg på den. En bra låt är en bra låt. Hon är kär. Hon sjunger inte om att våldta och lemlästa flickebarn.

Jag minns också att jag undrade hur mycket som skulle bli kvar om jag tillämpade ett synsätt som kräver jämlikhet, noll objektifiering samt normupplösning på musiken jag lyssnar på. Jag identifierar mig löjligt mycket med låttexter, och en hel del faller därmed bort. Till exempel lyssnar jag inte på kärlekslåtar när jag är självtillräcklig eller bitter. Just därför, till alla glädjedödare som kräver absolut ideologisk lojalitet:

Dagens en bild säger mer än... 091108

Hemkommen från fest. Nu har jag gjort vad som mycket väl kan vara det sämsta Paint-kollaget någonsin. Det jag försöker säga är naturligtvis att det var en prövning från Gud att en sjukt snabb mask hoppade upp ur tändsticksasken när jag och Kristina en lång stund pratat om hur vedervärdiga maskar i allmänhet och parasitmaskar i synnerhet är. Och att jag skajpat med en bloggläsare i New York. På festen. Och att jag aldrig gick på den andra festen, med huvudbonadstema. Oh well.

Dagens kväll 091107

Kvällen:

Drack kaffe hos Ellens föräldrar.
Blev regnad på.
Köpte lössnus.
Gick hem.
Upptäckte lössnus.
Ringde affären.
Åt soppa.
Såg Ullared.
Led oväntat mycket.
Skämdes ännu mer.
Skrev om mina planer på Sveriges första varuhusmassaker.
Lyssnade på mordisk hiphop.
Gick till affären.
Fick portionssnus!
Blev regnad på.
Gick till Sofia.
Träffade Sofia, Julia och Kristina.
Drack vin.
Gick ut.
Stod i kö.
Såg arga vakter.
Såg Makthaverskan.
Såg tonåringar.
Såg bekanta.
Drack öl.
Irriterade kille via sms.
Träffade Malin.
Spelade nästan luftgitarr till Broder Daniel.
Sa att jag skulle gå hem och lyssna på Håkan.
Gick hem.
Lyssnade på Makthaverskan.

Godnatt.

Dagens våld 091106

Jag tror att det är den här rättegångsprylen som är orsaken till att jag funderar rätt mycket mer än vanligt på våld nu. Ja, till och med den andra "låga" och av överjaget kontrollerade driften sexualitet har utkonkurrerats. Det kommer eventuellt ett annat inlägg i ämnet senare.

Ikväll när jag står och diskar och tänker ihop olika scenarion där jag skulle få anledning att få utlopp för min aggression (vettig sysselsättning som typ träning tyvärr ej inkluderad) kommer jag också ihåg tillfällen då jag önskat att jag var större och starkare. Det tydligaste exemplet är drygt tio år gammalt:

Jag är 14 år gammal och har varit med mina vänner på ett disco i Gothia Cups regi. Det är mycket folk på stan. Vi är på McDonald's på Avenyn tillsammans med kanske hundra andra. Vi står i den långa kön. Jag pratar i telefon med min kille.

Jag känner ett grepp om min rumpa och vänder mig om. Där står en man, kanske 40 år, och flinar mot mig. Bredvid honom står hans kompisar, några män och en kvinna. Han är kort, satt, rödmosig och stinker sprit. En hetsig ordväxling följer.

- Vad fan gör du!?

- Jag skulle bara känna hur mjukt och skönt det var, flinar han. Hans kompisar skrattar.

- Ge fan i att ta på mig, säger jag högt, argt. Hans ansikte blir ännu rödare.

- Du, din fitta är så stor att...

- Prata inte om min fitta! Din kuk är TRE CENTIMETER. Du kan inte ens KÖPA en hora på Rosenlund, gapar jag tillbaka och måttar med fingrarna (jag var rätt ball när jag var 14, oskuld var jag också men trots ringa erfarenhet visste man ju vad som biter).

Han blir fly förbannad och knuffar till mig, påhejad av sina vidriga alkiskompisar. Vid det här laget ser alla runtomkring vad som händer. Jag minns det som att kassorna står stilla och att alla i kön och vid borden tittar. Inte en enda person lyfter ett lillfinger för min skull. Jag knuffar tillbaka, fortfarande med min kille i telefonen i handen. Han tjuter av oro i luren. Sedan stegar jag ut samtidigt som jag skriker fula ord. Det var något i stil med "bögrövkukhelvete". Ställer till med en scen helt enkelt.

Kommer ut, darrar av adrenalin. Sätter mig på uteserveringen. Mina kompisar kommer ut efter en stund.

- Fan vad cool du var! Folk pratar om det därinne!

Några killar kommer ut.

- Faaaan vad grym du var! Vill du ha hamburgare?

Ännu en gång. Ingen lyfter ett lillfinger för en fjortis som blir antastad och knuffad på av en vuxen man.

Jag är fortfarande darrig och skriker argt och vilt om saken tills en man på uteserveringen säger åt mig att hålla käften. Jag försöker lugna ner mig. Då kommer han ut, det jävla svinet, och går fram till mig. Jag tittar upp mot honom, är rädd nu.

- Din jävla hora, säger han lakoniskt och lägger en spottloska från djupet av sin hals i mitt ansikte. Då börjar jag gråta. Ingen på uteserveringen gör ett skit.

Känslan av att jag hade pommes frites-gubbslem i ansiktet försvann inte efter att jag duschat, så mycket kan jag meddela. Jag trodde att jag såg honom överallt även två år senare när jag började gymnasiet.

Fuck "tjejer tar ut sin ilska på sig själva". Jag vill döda honom retroaktivt. Eller i alla fall nita sönder hans äckliga flin. Jag kan komma på en mängd kreativa sätt. Ibland är det hemskt tråkigt att inte vara material för fight clubs och firmor eller bara en ung kille som kommit på sniskan här i livet och tar ut sin frustration på andra killar på sniskan här i livet. Välartad medelklasstjej med synfel tills döden skiljer oss åt. Yours truly.

Avslutar det muntra med en låt som handlar om kärlek, hämnd och några av mina kompisars före detta pojkvänner.

Dagens kreativitet 091106

Jag fortsätter den bildterapeutiska banan med Göteborgs tingsrätt som fond. Känner inte peppen.

Dagens ölblogg 091105

Okej, så jag har jobbat och druckit öl och blivit bjuden på shots på fastande mage trots att det är veckodag. Okej, random män har hällt öl på mig och låtsats att jag är någon de känner och evighetsnollor har stirrat i väggen och en tjej jag gillar skrek "hej bukis" och jag kände inte igen henne och hon sa att hon aldrig sett mig vingla och jag bestämde mig för att aldrig blogga personligt igen. Se hur det gick med den saken, se bara, era jävla tresiffriga as som läser. Så kan det gå. Existence is only a game, som Morrissey påstår.

Men whatever. Idag på bussen satt en kvinna och glodde på mig och anteckande/tecknade i en stor bok. Bredvid henne satt en orelaterad osnuten tonåring och sneglade på vad hon gjorde. Sen tittade han på mig. Jag kommer aldrig få veta vad saken gällde. Alla är ute efter mig, så är det.

Nu luktar jag öl utan att ens ha haft en vit t-shirt på mig. Så sanslöst ovärt att få öl över sig när man inte ens får chans att visa sina bröstvårtor. Det är hårda tider i Göteborg. Snöblandat regn och skit och de typ 18-åriga miffona på vagnen kallar mig "sötnos", antagligen för att jag verkar för idiotisk för att bry mig, men jag vill bara gå hem och lyssna på typ Sean Paul, ja det vi dansade till när vi var var 18 år och livet var glimrande och skimrande.

Well I don't really care what people say
I don't really watch what dem waan do
Still I got to stick to my girls like glue

Like glue. Yes. Fatta djupet.

P.S. Lyssnar på Perfect (Exceeder). D.S.

Dagens hjälp 091104

Jag vill att alla lägger in den hårdaste och argaste hiphopen de vet här. Jag betackar mig dock från Insane Clown Posse, Necro och andra horrorcore-pajasar, liksom hemvirkat som Common. Tänk också gangsta och vapen snarare än horor och mord på horor. Tack!

Dagens terapi 091104

Ikväll åt jag middag med Malin, Ellen och Irma. Ellen bakade bröd och vi imponerades alla av hennes keramiska kniv. Sedan dog vi av skratt. Balsam för själen, de där människorna. På vägen hem kom jag på den ypperliga idén att börja arbeta bildterapeutiskt med mig själv. Den här bloggen har ju något utav en långtextpaus ändå. Det här är resultatet av en stunds hårt arbete i det fantastiskt osmidiga programmet Paint. Klicka för att se bilden i större format. Den föreställer min borg, mina livvakter och lite annat. Frågor på det?

Dagens låt 091103

Jag har vissa rutiner. Kanske inte samma rutiner som sådana där som äter frukost, typ gröt, på morgonen och middag klockan sex, men ändå, vissa rutiner. Mina högst flexibla arbetstider tillåter onekligen utsvävningar. En av mina rutiner är att jag alltid lyssnar på peppmusik i några timmar när jag kommer hem på natten. Det funkar både för att få eventuell pigghet och eventuell depp ur kroppen. Det blir mycket hiphop och R&B, men untzen har också smugit sig in och en låt som alltid avverkas är



Så står jag där med tandborsten i näven och mimar you see what I can do on this microphone, so guess what I''m gonna do to you at home. Faktumet att jag varken har mikrofon eller en kille i hemmet att slösa snuskiga metaforer på spelar ingen roll. Det är inte det som är grejen.

Dagens halloweenelitism 091102

Min syster gick på en sann halloweenfest som Döden från Det sjunde inseglet. Tyvärr är 16-åringar ett obildat släkte, så folk trodde att hon var utklädd till muslim. Man bara "oooh läskigt".

Dagens fest 091102

Jag var på rolig 90-talsfest hemma hos Julia i Stockholm i helgen. Alla som var utklädda var hemskt fina och jag blev mycket nostalgisk. Inte minst över detta:

Straight outta Fucking Åmål.
Johan Hult, Elin och Agnes, kompletta med släta kinder, Champion-tröja, häxblandning, Buffalo-skor och Edith Södergran.


Johan Hult och moppekille. Majorna 1998 revisited. Majorna 2009 också för den delen. Jag kunde inte låta bli att instinktivt känna typ "oh coola snygga killar, folköl och keps, jag måste gå hem och skriva i min dagbok att jag aldrig får hångla". Sedan kom My Heart Will Go On och då fick jag det och det enda som saknades var lädersoffan och någons mammas gula Blend.


The Macarena!

Nu är jag i Göteborg, utan moppekille och folköl. I natt drömde jag mardrömmar. Jag har gått en promenad och allt såg likadant ut som det alltid gör. Jag hade ingenting spännande att tänka på, så jag tänkte på saker jag inte vill göra men måste, vilket inkluderar skriva recensioner, skriva uppsats, laga mat och städa. Sedan tänkte jag på saker jag vill men inte får göra, typ bli full utan bakfylla, fika och våldshångla. Det är mycket med det jordiska.

Dagens kallelse 091030

Idag fick jag brev från tingsrätten. Det blir slutligen rättegång av den här skiten och 11 november ska jag vittna. Det har jag aldrig gjort. Jag kommer förmodligen vara väldigt nervös, även om det inte kommer märkas. Jag behöver således moraliskt stöd på plats, även om jag bara ska vara med en kort stund. Polisen i somras kallade mig "primärt vittne", bara en sådan sak får ju vem som helst att darra i själen. Betrakta detta som en inbjudan till att agera the force mot the dark side, bestående av bråkstakarnas eventuella arga storebröder. Vem ringer Anton Abele?

Dagens notis 091030

Jag åker tämligen spontant till Stockholm för att träffa aussie girl och gå på 90-talsmaskerad som Elin i Fucking Åmål (har lånat Buffalo-skor och har en svart push up-bh under rosa linne). Sedan åker jag till Uppsala för att träffa mina bröder och fira farmors 85-årsdag. Mindre blogg åt folket!

Dagens efterlysning 091030

Idag diskuterade min lillasyster och jag vem den här Johnny är som alla sjunger om. Är Johnny uttryck för något annat, en symbol för något generellt? Jag tänkte på Jane/John Doe som benämningar på okända personer och Mary som ett annat ord för marijuana, men min syster var inte nöjd med mina förslag, så hon skapade en lista med Johnny-låtar. Fyll gärna på. Och hjälp oss gärna med denna svåra fråga.

Dagens morgonhumör 091028

Jag blev tydligen snyggare med åren. Det måste ha att göra med att jag bytte inställning till livet. Liknöjdhet har aldrig gjort någon vacker. Katastroftänk däremot, ujuj, vilken afrodisiak.

Dagens flashback 091028

Jag sover inte gärna nattetid, jag har så mycket viktigt för mig. I natt har jag till exempel gått igenom alla bilder på en gammal hårddisk. Det är mest bilder från min tid i Uppsala, bland annat den där jag blir påkommen när jag spelar Betapet utan kläder, roliga bilder som till exempel David och Anders skickat, samt några serier "snyggfoton" som en ex-flickvän till killen som ägde hårddisken innan mig glömde radera, som jag behållit för att information är makt. Nostalgin är i vilket fall total.

Här är ett urval, lite makt till er, som också kan betraktas som en tung motvikt till just snyggfotonas dominans på bloggar:

Jag har haft samma intressen länge.


Okej, så jag flyttade till Uppsala 2004 och satte på mig en tröja som det stod Göteborg på. Staden jag inte stod ut med förrän jag flyttade därifrån.


Man kan huka inför exotiska kulturer på flera olika sätt. Till exempel genom att sätta på sig en lila sportslöja och låta sig fotas av en fnissande muslim.


Jag var typ 16 år och en jävligt hård och ironisk hiphopare.


Sommaren 2004. Jag hade varit på dejt och eftersom dejter är det värsta som finns hade jag rökt och druckit alldeles för mycket för att inte verka nervös. Min dejt gjorde likadant och den här bilden tog han när jag kraschlandat på hans soffa. Jag hostade hela natten och var sjuk i flera veckor efteråt.


Måste vara 2004 eller 2005, för ser ni, jag inte bara orerar, jag röker dessutom INOMHUS och inte var som helst utan på KOMPANIET. Den gamla goda tiden. Can it be that it was all so simple then?


Den här bilden hittade jag på Flickr. Jag tror den är från 2006 eller 2007 men jag har ingen aning om var jag är eller vad jag gör. Ser ut lite som Rosenlund va? Jag kanske lekte "fånga torsken".

Dagens hurra 091027

Idag på jobbet så hörde jag plötsligt Matilda Berggren, en av mina favoritbloggare, läsa sitt fenomenala inlägg om kvinnligt bastubeteende i Mitt P3. Jag var tvungen att stänga av dammsugaren, stå stilla och lyssna och känna glädje över dels hur litet det här landet är, dels att det ibland faktiskt är människor som förtjänar det som får utrymme i etern.

Dagens tänka positivt 091027

Eftersom människor blir oroliga när jag emobloggar funderar jag på att börja bygga en annan sorts internetpersona, som kanske bättre speglar den ack så komplexa verkligheten och inte bara får mig att framstå som en dysterkvist som trakasseras av galningar. Jag tänkte börja med att lista några bra saker de senaste dagarna. Jag tycker om:

- att lyssna på musik i mina sladdlösa hörlurar när jag duschar lekamen men inte hårsvall.

- att en lillchef idag kom och sa "du tog en lite lång rast idag märkte jag, en halvtimme istället för en kvart, jag såg dig" vilket inte alls var sant så jag kände mig som Josef K, men agerade iskallt genom att skvallra för min kollega som fick honom att be mig om ursäkt. Josef wins!

- att få långväga samtal från en för syftet inköpt mobil med Tele2-kort, istället för från en iPhone bunden till dumdyrt Halebop-abonnemang <3

- att Mix Megapol spelar Halo med Beyoncé fyra gånger under mitt arbetspass. Det finns ingenting som kanaliserar så mycket romantik hos mig som Beyoncé, inte ens Love Actually eller en kille som lyckas med konststycket att göra mig blyg.

- att läsa kreativa dissar på otrevliga personer.

- att på dagen ett år sedan sist av en slump träffa på min första kille, kalla honom hukare, säga åt honom att läsa min blogg (vilket han hårdnackat vägrar, heder åt honom), fråga om han minns vilken musik vi lyssnade på för tio år sedan, få svaret "D'Angelo", prata om det depraverade informationssamhället och Civilization och slutligen säga adjö och hälsa mamma och pappa och din flickvän och jag kommer blogga detta, in your face blogghatare.

- att nattdrömma om att snäsa av en viss känd person med pikant information om hans son. OBS! Högst undermedveten längtan.

- att veta vad som är betydelsefullt, vilket inkluderar min gullefamilj, mina gullekompisar och mitt hem, och vad som inte är det.

- att få sms med frågor om musik och Gud.

- att leka med tanken att inte använda ordet "jag" i en enda bloggpost någonsin igen.

- att leka med tanken att försvinna spårlöst från internet. Går det?

Dagens ramlar 091025

Jag har spenderat dagen i sällskap med mina demoner, ihopkrupen i sängen med kalla fötter mot portabelt element. Alla mina dåliga sidor lever upp en söndag. Jag fantiserar om att bruka våld på de jag ogillar. Stöter bort de jag tycker om. Ångrar hela mitt liv. Jag har inga känslor förutom svarta, mörka och elaka. Jag tror det var en bra kväll igår. Det spelar ingen roll. När vi väl hamnat bredvid dansgolvet vreds klockan tillbaka mer än en timme och dörrar jag försökt smälla igen öppnades. Fram kom ångest och saknad och jag blev med ens rädd att tappa greppet om vad som är nu, vad jag har att förhålla mig till idag, saker som är viktiga och allvarliga.

För inte alltför längesen ångrade jag allt flera gånger i veckan. Då red bakfyllemaran mig ofta och vilt. Jag försökte fylla tomrum och jaga ensamheten på dörren, men det rusiga, maniska och lyckliga framstod slutligen som den chimär det var, ett förhållningssätt som skapade mer av det jag ville undvika. Allt är så annorlunda nu. Det som var då känns som ett annat liv, väsenskilt från det som är jag. På samma sätt har jag svårt att förstå att jag för fyra år sedan levde ett lugnt vuxenliv med sambo och tvärsäkra framtidsplaner. Men alla perioder är en del av mig, mitt eget verk, och jag måste förlikas med det. Jag kan inte sörja de delar jag gav bort.

Jag kan för allt i världen inte förstå hur jag orkade leva så som jag gjorde, när jag satte rekord i att fly från mig själv. Vad var det som var så viktigt? Vad var det som gjorde det värt att vakna som ett ras hos vänner och andra flyende sökare och känna precis som idag, dag efter dag? Jag tyckte så mycket om de korta stunderna av köpt eufori, den pirriga förväntan, kyssarna och lusten, men efter ett år ville jag inte längre och fann mig själv blasé och oförmögen. Jag kunde inte ens gråta för annat än andras projicerade ilska. Bara när jag fick skäll för att jag inte var kär, kåt eller glad fick jag utlopp.

Men nu är inte då. Jag är fortfarande i en cirkulär omloppsbana, med sikte på landningsplatsen. Inflygningen är påbörjad. Jag är ledsen för allt jag inte förmår, men den här gången blir det ingen krasch. En stilla söndag kan vara nog så dramatisk och ödesmättad.

Dagens "jag är hemma, allt är bra" 091025

Utmattningen tog ut sin rätt. Tyngd av mina egna och andras känslor stannade jag ett dygn under täcket. Mamma svor å mina vägnar i telefonen. Efter många månader av ytlig social sötma blev den kravlösa kärleken som tolererar tystnad och tråkighet en lustfylld hägring. He who conquers the world risks losing himself, som grekerna sade när de erövrade Asien. Jag var tvungen att återvända till Aten, till min bas, till mina sanna bundsförvanter.

Min Vän hörde nödropet och kom till mig med allehanda snacks och jag fick äntligen vara tyst tillsammans, kolla på ingenting på teve och prata om det väsentliga. Jag stod på bristningsgränsen och mina Vänner sträckte ut armar och vinflaskor och fångade mig innan det ens blev farligt. Fick mig att skratta åt att ha lurat faran.

Vi går tillbaka i tiden. Jag röker en smal cigarrett på fel håll och skäms över plastsmaken i min mun. Jag har en klänning och det hade lika gärna kunnat vara ett år sedan. Det är samma dansgolv, samma bartender, samma löjliga mediepersoner och samma män som då. Det är samma spel, det är samma stad, nya ansikten men samma hat.

Och jag får frågor och jag tänker att ingenting kan göras ogjort så bit i sötsura äpplet och säg "guuu va jobbigt" och åk hem i en skum taxi och känn hur det snurrar i huvudet och lyssna på en mäktig låt.

Imorgon är allt som vanligt, på sin plats igen. Imorgon är historien bara historia och i spegeln finns bara det trötta och tärda. Ingen ångest, inga minnen. Sentimentaliteten lever bara klockan fyra.

Dagens lika som bär 091024

Vi hade roligt på semestern. Bland annat imiterade mamma Lars Ohly, när vi var högst upp i borgen i Castelsardo. Är det inte lyckat, så säg?

Tant som tant liksom.

Dagens MMS 091024

Sådana här tricks lär man sig tydligen på Charm, fortsättningskurs: tjejer som hänger för mycket vid datorn, 15 hp i Stockholm. Nu har jag förvisso läst masterprogram i Livets sociala villkor, inriktning ångest och svartsynthet, men jag tror jag minns fragment från den där distanskursen på 7,5 hp i Förälskelse är töntigt som jag tog för några år sedan. Om tre veckor skriver jag resttenta.